AI är både frälsaren och tidstjuven
Dagens Samhälles chefredaktör Yasmine Winberg lyfter fram att debatten om AI är skev: vi pratar mest om hur tekniken sparar tid, men sällan om de nya bördor och utmaningar den samtidigt skapar. Det är en relevant påminnelse om att effektivitetsvinster sällan är gratis.
Djupdykning
Det finns en ironisk sanning inbäddad i AI-hypen som sällan lyfts fram: varje verktyg som lovar att spara tid skapar också nya sätt att slösa den. E-posten skulle göra oss mer effektiva, mötesbokningsverktygen likaså, och Slack var tänkt att ersätta mejlträsket – alla har istället lagt till lager av förväntningar och kommunikation som tagit tillbaka varje minut de sparade. AI är sannolikt inget undantag från detta mönster, som ekonomerna kallar Jevons paradox: när ett verktyg blir mer effektivt ökar den totala konsumtionen av det istället för att minska. Det Winberg pekar på, om än indirekt, är att vi redan ser detta hända – AI genererar mer innehåll att granska, fler utkast att finjustera, fler möjligheter att göra mer som kräver mer beslutskraft. Det verkliga problemet är inte att folk använder AI fel, utan att organisationer mäter framgång i output och glömmer att fråga vad all den extra outputen faktiskt är till för.